Kreativ afton 29 januari

Det blev tätt mellan de kreativa aftnarna den här gången men vi klagar inte :-) L har tagit en paus i det stora filtprojektet. Istället har hon startat ett nytt filtprojekt. Färgerna på garnerna är inte så ljusa som de blev på bilden.

S projekt var att sticka om en tröja till en halsduk. Den blir både lång och bred, härlig att krypa in i när det blåser med andra ord.

Själv fortsatte jag med babyfilten till Sticka och skicka. Alla rutorna är monterade men för att filten ska bli större blir det till att virka några varv runt hela. Ska försöka hitta några andra färger än svart som kan passa runt.

Virka babyfilt till barn i Zambia

Vår lilla grupp ska virka en babyfilt och skicka till Zambia genom projektet Sticka och skicka.

Vill du vara med och virka en eller flera mormorsrutor till filten? Lämna då gärna en kommentar med din mejladress.

Sidan på den färdiga rutan är 8 centimeter. Början består av 6 luftmaskor som sätts ihop till en ring med en smygmaska i den första luftmaskan.

Varje stolpgrupp består av 3 stolpar och mellan varje grupp är det två luftmaskor, även i hörnen.

Rutan på bilden har jag virkat med en 4,0 mm virknål, de rosa och turkosa garnerna är raggsocksgarn från Svarta fåret och det lila garnet är Järbo garn lady. Det är ett tunnare garn så jag virkade det sista varvet med dubbel tråd.

En filt är ju inte så svår att virka

När den här historien tar sin början hade jag inte virkat på väldigt många år. Mina kunskaper om virkning bestod av att jag visste att man virkade med en virknål och att man använde garn. Jag kunde även göra luftmaskor och stolpar.

För några somrar sedan fick jag för mig att jag skulle virka en filt. Jag sommarjobbade inom hemtjänsten och hade sett en sån fin filt hemma hos en pensionär och tänkte att det skulle ju inte vara så svårt att göra en egen.

Filten bestod av 77 (7*11) mormorsrutor och såna hade mormor lärt mig att göra många år tidigare

Sagt och gjort.

Jag begav mig till ICA och köpte garnnystan i färgerna ljusgrå, mörgrå och cerise. Jag köpte fyra nystan av varje färg, för det borde ju räcka. Dessutom köpte jag en virknål, tog första bästa utan att kolla storleken.

Jag såg framför mig hur jag skulle kura ihop under filten redan den hösten, för filten skulle vara klar inom två månader. Max.

Så satte jag igång att virka. Jag virkade hela tiden. På jobbrasterna, hemma, hos kompisar, framför TVn, när vi spelade spel, i bilen etc.

Ganska snart förstod jag att jag skulle behöva köpa några fler nystan.

Från början höll jag i virknålen så hårt att jag fick en liten grop i tummen och tappade känseln i tumtoppen.

Tiden gick. Det blev höst men filten var inte klar. Trots att jag virkade hela tiden.

När jag hade virkat drygt 60 av de 77 rutorna fick jag flr mig att jag skulle jämföra storleken på de olika rutorna. När jag såg att de första rutorna jag virkat var betydligt mycket mindre än de senare blev jag så less att jag lade undan virkningen.

Efter flera månader plockade jag fram den igen. Det var bara att riva upp de första 30 rutorna och virka om dem så att de blev lika stora som de nyare. I mitt huvud hörde jag mormors ord, Du har kvar ditt färdiga arbete längre tid än det tar att göra om det som blev fel.

När alla rutor var klar lade jag undan dem igen. Jag var så trött på den där evinnerliga virkningen som aldrig blev klar.

Tiden gick. Jag plockade fram rutorna ibland men lusten fanns inte där så de åkte undan lika fort igen.

Men så, efter nästan ett år, började jag spänna upp rutorna på en frigolitskiva för att spänna ut dem. Frigolitskivan brukade mormor använda för att spänna ut sina virkningar.

När rutorna var spända började jag sy ihop dem i ränder om 7 rutor. Sedan fick jag fästa de lösa trådarna för det hade jag sparat till slutet, smart va?

Ränderna monterades till en filt och när alla 77 rutorna var fastsydda och alla lösa garntrådar fästade virkade jag ett varv stolpar i cerise runt hela filten.

I januari i år var filten äntligen helt klar. Två och ett halvt år efter att jag börjar med den. Så det tog lite längre tid än jag hade räknat med, för att uttrycka det milt. Men trots att det tagit tid att göra filten och trots att jag många gånger tröttnat på att arbeta med den är jag glad att jag satte igång med det här projektet, för det är väldigt mysigt att kura ihop under den när jag ser på TV eller läser en bok.