lördag 28 april 2012

Hjärtekatten Margit

Ibland tar livet oväntade vändningar. Som när ett litet barn föds med hjärtfel och måste tillbringa sin första tid i livet på en barnhjärtavdelning. När sådant händer är det lätt att känna sig osäker och rädd – och då behöver man trygghet. Någonting att hålla sig fast vid. Någonting som påminner om att det lilla barnet är unikt och speciellt. Inte bara sjukt. Någonting konkret och pedagogiskt men samtidigt mjukt och tröstande. Någonting som en Hjärtekatt.

Hjärtekatten är en handvirkad katt som på ett pedagogiskt sätt kan påminna om tiden på sjukhuset, samtidigt som den kan vara en tröst eller lekkamrat såklart Vi vill alla helst att varje nytt litet hjärtebarn ska få med sig en egen Hjärtekatt när de åker hem från sjukhuset, men det föds omkring 1000 hjärtebarn i Sverige varje år och vi inser att det är för många maskor för oss att virka själva. Därför behöver vi hjälp
!

Det här är mitt bidrag till hjärtebarnen, Hjärtekatten Margit.

Om du vill hjälpa till kan du endera virka din egen katt eller ge ett bidrag så virkar någon annan åt dig. Du behöver bara välja vilken färg din katt ska ha.

Min första amigurumi

Det är ett drygt år sedan jag virkade min första amigurumi. Jag var och hälsade på en vän som hade börjat virka amigurumis för brinnande livet så jag gav mig på att virka en lite gris.

Så här blev resultatet. Grisen ser mer ut som en skär snögubbe och används allt som oftast till nåldyna.

Anni har fortsatt att virka och skapar väldigt fina och roliga figurer.

En filt är ju inte så svår att virka

När den här historien tar sin början hade jag inte virkat på väldigt många år. Mina kunskaper om virkning bestod av att jag visste att man virkade med en virknål och att man använde garn. Jag kunde även göra luftmaskor och stolpar.

För några somrar sedan fick jag för mig att jag skulle virka en filt. Jag sommarjobbade inom hemtjänsten och hade sett en sån fin filt hemma hos en pensionär och tänkte att det skulle ju inte vara så svårt att göra en egen.

Filten bestod av 77 (7*11) mormorsrutor och såna hade mormor lärt mig att göra många år tidigare

Sagt och gjort.

Jag begav mig till ICA och köpte garnnystan i färgerna ljusgrå, mörgrå och cerise. Jag köpte fyra nystan av varje färg, för det borde ju räcka. Dessutom köpte jag en virknål, tog första bästa utan att kolla storleken.

Jag såg framför mig hur jag skulle kura ihop under filten redan den hösten, för filten skulle vara klar inom två månader. Max.

Så satte jag igång att virka. Jag virkade hela tiden. På jobbrasterna, hemma, hos kompisar, framför TVn, när vi spelade spel, i bilen etc.

Ganska snart förstod jag att jag skulle behöva köpa några fler nystan.

Från början höll jag i virknålen så hårt att jag fick en liten grop i tummen och tappade känseln i tumtoppen.

Tiden gick. Det blev höst men filten var inte klar. Trots att jag virkade hela tiden.

När jag hade virkat drygt 60 av de 77 rutorna fick jag flr mig att jag skulle jämföra storleken på de olika rutorna. När jag såg att de första rutorna jag virkat var betydligt mycket mindre än de senare blev jag så less att jag lade undan virkningen.

Efter flera månader plockade jag fram den igen. Det var bara att riva upp de första 30 rutorna och virka om dem så att de blev lika stora som de nyare. I mitt huvud hörde jag mormors ord, Du har kvar ditt färdiga arbete längre tid än det tar att göra om det som blev fel.

När alla rutor var klar lade jag undan dem igen. Jag var så trött på den där evinnerliga virkningen som aldrig blev klar.

Tiden gick. Jag plockade fram rutorna ibland men lusten fanns inte där så de åkte undan lika fort igen.

Men så, efter nästan ett år, började jag spänna upp rutorna på en frigolitskiva för att spänna ut dem. Frigolitskivan brukade mormor använda för att spänna ut sina virkningar.

När rutorna var spända började jag sy ihop dem i ränder om 7 rutor. Sedan fick jag fästa de lösa trådarna för det hade jag sparat till slutet, smart va?

Ränderna monterades till en filt och när alla 77 rutorna var fastsydda och alla lösa garntrådar fästade virkade jag ett varv stolpar i cerise runt hela filten.

I januari i år var filten äntligen helt klar. Två och ett halvt år efter att jag börjar med den. Så det tog lite längre tid än jag hade räknat med, för att uttrycka det milt. Men trots att det tagit tid att göra filten och trots att jag många gånger tröttnat på att arbeta med den är jag glad att jag satte igång med det här projektet, för det är väldigt mysigt att kura ihop under den när jag ser på TV eller läser en bok.

Gör dina egna TV-sockar

Här kommer en förklaring över hur jag gör mina TV-sockar, eller i alla fall hur jag sätter ihop mormorsrutorna till de där sockorna.

Det var lite krångligt att få till beskrivningen någorlunda lättförståelig. Om något är oklart är det bara att ställa en fråga eller be mig förtydliga i kommentarsfältet.

Till den här sockan har jag gjort tre varv på varje mormorsruta. För det mesta brukar jag virka fyra varv så de här blir i barnstorlek.

När jag syr ihop två rutor håller jag alltid rätsidorna mot varandra. Jag syr genom de yttre bågarna för att få ett rutmönster när sockan är klar. Vill kvinna går det naturligtvis bra att sy genom båda bågarna.

Sy ihop fyra mormorsrutor så att de bildar en kvadrat.


Lägg den femte mormorsrutan där du vill att sockans spets ska vara. Sy fast den på två sidor med samma mormorsruta i den stora kvadraten.


När det är gjort ser det ut så här.


Sedan viker du ihop och syr fast den femte mormorsrutans tredje sida i kvadraten på detta sätt.


Resultatet ser ut så här.


Gör därefter likadant på den femte mormorsrutans fjärde sida.


Därefter syr du fast den sjätte mormorsrutan i den "kil som blivit. Det är den här rutan som blir "plösen" längst fram. Ibland hoppar jag över den.


När de sex rutorna är hopsydda ser din TV-socka ut så här.


Dags att sy fast den sjunde och sista mormorsrutan, den som ska bli hälen.


Hälen är på plats.


Och så här ser det färdiga resultatet ut när sockan är vänd på så vi inte behöver se den från avigsidan.


På den grön-brun-lila sockan har jag sytt ihop varje ruta som jag visade ovan, genom att bara sy genom de yttre bågarna. På den orange-brun-beigea sockan sydde jag genom båda bågarna.

jag hoppas att den här instruktionen inte blev för otydlig. Lycka till med dina TV-sockar.

söndag 22 april 2012

Blomsterängeln Olivia

Annigurumi introducerade mig i konsten att virka amigurumis och med hennes hjälp har jag börjat att virka änglar.

Olivia är den första som är helt klar. Blomman har jag gjort efter ett mönster från boken 100 blommor att sticka & virka av Lesley Stansfield.

Jag gjorde det enkelt för mig och gav henne namnet Olivia då det var dagens namn då hon blev klar.